Och just nu är de svarta. Min sambo, som helst vill se mig glad, brukar säga åt mig att sluta läsa nyheter. Jag tar in så många saker som gör mig ledsen. Det handlar inte om medvetet självplågeri, men det är svårt att komma undan sina egna intressen. Jag tycker att ett är intressant att läsa om hur människor fungerar och tänker. Jag bryr mig om hur kvinnor behandlas. Jag engagerar mig i teknikutveckling och kommunikation i sociala medier. Och jag är djupt nyfiken på trender.

Detta sammantaget ger mig just för stunden en mörk bild av världen. Näthatet är inget jag bara läser om i nyheterna, jag ser dagligen exempel på det via jobbet och deltagande i sociala medier. Och när jag funderar kring och förfasas över hur SD kan ha så många sympatisörer, funderar på vad i samhället som kan ligga bakom denna avsky och protektionism så är det svårt att blunda för den ekonomiska situation som råder i världen.

Känslan är att varje individ bara önskar att roffa åt sig sin del av kakan innan allt går åt helvete. Texter som “I am 76 and tired”, med ursprung hos en senator i Massachusetts, cirkulerar i sociala kanaler med alla falska upphovsmän angivna och ger utryck för en äldre mans bedrövliga syn på sina medmänniskor och framtiden. Ett elitistikt egoistiskt perspektiv sprids och får sympatier.

Jag förstår att den bild jag ser inte representerar hela verkligheten. Men det är den del jag ser just nu, med mina glasögon, och den gör mig bedrövad. För jag vill inte tro att hat, miljöförstöring och roffa åt sig-mentalitet ska vinna. Jag vill tro att människor faktiskt bryr sig om varandra, och tillsammans kan hjälpas åt för att skapa en bra framtid.

Jag ska försöka lägga mina glasögon åt sidan, och se de ljusa sidorna, uppmuntra de positiva initiativ som finns. Och jag håller tummarna för att ljuset finns där när jag tar av mig glasögonen, för jag blir hellre bländad av ljuset än uppslukad av mörkret.