Blog Image

blogg@xquiz.se

Inspiration inom marknadsföring och kommunikation

Naturen är perfektion. Människor är inspiration. Naturen är harmoni. Människor är kaos. Naturen bara är. Människor är vackra, knäppa, spännande, tjuriga, empatiska, galna, egensinniga, läraktiga ... Naturen ger mig energi och ro. Människor inspirerar mig.

Inspiration som affärsnytta

Management Posted on 28 Jan, 2011 09:49:30

Att man kan tjäna pengar på kreativitet ifrågasätter ingen. Men att utförandet av kreativa processer, som i sig inte har med något affärsnyttigt att göra, kan leda till ökad effektivitet i arbete, det är fortfarande ifrågasatt. Att t.ex. spelutvecklingsföretag har rum där de anställda kan sitta och spela dataspel ses av de flesta mest som en personalförmån. Men så generösa är sällan företag. Snarare är det så att medan de anställda spelar spel så arbetar deras hjärnor och formar idéer till vidare utveckling. En timmes lek kan vara mer idéegenererande en två dagars strukturerad workshop.

Förra veckan tog jag en promenad genom ett soligt Stockholm för att komma till ett möte med några av mina favoritentreprenörer som just börjat bygga lek-och-lär-appar till barn (se www.jajdo.com). När jag steg in i deras nya kontor möttes jag av ett konferensbord vars yta just var under uppbyggnad. I Lego. Med Space Invaders-mönster. Lekstuga? Knappast. Detta är några av de mest snabbfotade och effektiva personer jag träffat. De levererar. Medan de sitter och bygger Lego kan det mycket väl vara så att deras hjärnor processar arbetet som ska göras och den kreativitet som tillåts öppnar nya hjärnvägar för aktuella projekt. När det sen är dags att sen strukturera upp projektet de arbetar med så går det snabbt, för de har redan landat i tankarna medan de ”lekte”.

Om inte annat så blev jag så inspirerad av mötet att jag på vägen därifrån spontanköpte en iPhone. Det var helt enkelt dags.

Själv är jag annars något av seminariejunkie. Jag går ofta på seminarier, om ämnen som både är direkt relaterade till det jag arbetar med och sådant som är mer perifert. Medan jag sitter och lyssnar så tänker jag också. Det är inte bara det som sägs av den aktuella föreläsaren som ger mig nya idéer, det är också de tankemönster som deras ord öppnar som leder in på nya spår. Samma sak händer när jag läser populärvetenskap eller facklitteratur.

Inse vad förståelse för dylika processer kan innebära om de får implementeras i större skala. Jag är långtifrån ensam i min syn på detta. Men det är fortfarande en minoritet som ser potentialen. T.o.m. min högintelligente yngre sambo tror att traditionell styrning av företag och processer är nödvändig. Jag är inte bortkopplad från verkligheten, tvärt om är jag ofta en torr realist. Jag är inte heller naiv nog att tro att företag i framtiden inte kommer att titta på bottenraden och i stället drivas av något slags ädlare syften än pengar. Däremot så tror jag att frihet, inspiration och en fri kreativitet kommer att bli det som skapar lönsamhet i framtiden.



Hur medierna beskriver verkligheten

Retorik Posted on 21 Jan, 2011 09:16:15

Två gånger igår stötte jag på artiklar som hänvisade till en undersökning om vad som gör oss lyckliga, baserad på i vilken kontext ordet lycka förekommer i medierna. Undersökningen sägs visa att det är relationer som gör oss lyckliga, inte prylar. Vad gäller denna slutsats är jag benägen att hålla med. Däremot så började jag fundera kring det som undersökningen bygger på, nämligen mediernas beskrivning av verkligheten.

Medierna använder olika typer av språk och begrepp för att beskriva olika typer av företeelser. Deras sätt att beskriva företeelserna har inte en självklar koppling till hur vanliga människor känner och tycker kring olika företeelser, det är helt enkelt ett manér och språk som utvecklats och som vi som konsumerar medier har vant oss vid. T.ex. är det nog inte många människor som överanvänder ordet “rasar” i samma utsträckning som kvällstidningar. Man vi är vana att se det.

Man har alltså tittat på vilka ord som skrivits i samband med ordet lycka i medierna under 2010. Ofta hittar man egennamn på personer kopplade till lycka samt lycka kopplat till sporthändelser. När det gäller pengar, teknikprylar och dylikt så står inte ordet lycka i anslutning till dem. Vad innebär då detta? Att vi blir lyckliga av sport och kungliga bröllop men inte lyckliga av Google eller iPad? Eller kan det vara så att hur medierna formulerar sig när de vanligtvis rapporterar kring bröllop och delårsrapporter faktiskt varierar? Låt mig förklara: När man skriver om personer är det lätt att belägga dem med känslor. Sport är också en företeelse som vanligtvis beskrivs i många och starka känslotermer, både positiva och negativa. När nyhetsmedierna rapporterar om affärer så är det antingen i en sakligt torr ton eller så handlar det om olika typer av oväntade företeelser. Sällan i positiva termer, som ordet “vinstvarning” t.ex. tyder på. Om du mot alla odds skulle stöta på rubriken”AIK vinstvarnar” så kommer det att handla om klubbens ekonomi, inte lagets resultat. När det gäller teknikprylar beskriver man ofta funktionalitet, produktens tillgänglighet och lönsamhet. Reportage med vinklingen ”Så bidrog Ipad till att underlätta min vardag” är inte vardagsmat. I så fall är ”Så bidrog läsplattor till att effektivisera xxx arbete” mer troligt. Affärer och teknik är inte kopplat till känslor i rapportering, även om de som företeelser för enskilda individer kan vara kopplade till nog så starka känslor.

Det är en självklarhet att pengar upp till en brytpunkt bidrar till din personliga lycka. Åtminstone har det kontraeffekten, dvs. om du hela tiden oroar dig för pengar (för att du inte har så mycket) så står det i vägen för din personliga lycka. Prylar kan bidra med ett tillfälligt lyckorus, oftast mer varaktigt om du äntligen fått något du velat ha länge. Det handlar inte om varaktig lycka, som ju bäst uppnås genom god hälsa och goda relationer. Men denna studie, som bara utgår ifrån hur ordet lycka uppträtt i nyhetsmedierna kopplat till några utvalda företeelser, ter sig helt irrelevant för denna typ av slutsatser. Det enda den beskriver är hur nyhetsmedierna uttrycker sig rörande vissa företeelser, inte huruvida dessa företeelser i sig gör folk lyckliga. Jag känner t.ex. ingen som helst lycka kopplad till begreppet monarki. Snarare motsatsen.

Artiklarna som hänvisar till rapporten är bara exempel på hur medierna försöker vinna förtroende för vedertagna uppfattningar utan hänsyn till vad det är som faktiskt har undersökts. Jag söker korrelation och analys mellan resultat och ingångsdata. Jag hävdar inte att Sverker Sikströms studie är värdelös. Det vet jag inget om. Jag vet bara att de medier som rapporterat om studien väljer att på lösa grunder redovisa resultaten för att bekräfta sina för stunden verdertagna uppfattningar. Dessutom så är det ju i medierna som jag har läst om undersökningen, så det är via deras röst och vinkling som jag tagit del av resultatet.

Hur vi i olika sammanhang beskriver verkligheten intresserar mig. Men min initialt starka reaktion till den här rapportens resultat just idag kommer kanske över att jag i förrgår köpte en iPhone, och kände mig lycklig.



Om alla vore nudister

Trender Posted on 04 Jan, 2011 15:24:50

I söndags var jag hemma hos goda vänner. Andra närstående var också där, och deras 3-åriga dotter ville gärna gå helt utan byxor. Enligt god sed stämde föräldrarna av med värdparet att det var okej. Och strax så sprang hon glatt runt med rumpan bar. Så väldigt naturligt.

De flesta av oss fnissar kanske lite eller tänker spontant ”vissa saker vill man inte veta” om vi råkar passera en nudiststrand eller ser medelålders tyskar segla i Medelhavet. Men jag tror inte att särskilt många här i Sverige skulle hävda att de tror att nudism är farlig. Kanske skulle den t.o.m. hjälpa till att radera en del av de skeva kroppsideal som skapats via medierna, ideal som ligger långt ifrån hur naturliga kroppar faktiskt ser ut. Ideal som har lett till att plastikkirurgi normaliserats (trots avskräckande exempel).

Som av en händelse har det nu börjat uppmärksammas att informationsföretagen i stort censurerar mycket naket, allt för att inte stöta sig med sin publik eller uppmuntra porr. Här i Sverige har vi historiskt sett en kultur och ett mediesamhälle som inte skyr naket, och det blir kanske därför extra påtagligt för oss när vi upptäcker att Apple, Google och YouTube tvingar bort sådant som vi fortfarande ser som naturligt. Om utvecklingen fortsätter så riskerar avsaknaden av nakenhet att bli det nya naturliga även här.

Det vi ser nu är alltså en reaktion här i Sverige på vad dessa bolag gör. Här är det kontorversiellt att censurera nakenhet. Med dessa företag är amerikanska. Om man reflekterar över hur synen på nakenhet avspeglar sig i medierna där så harmonierar det väl med det som informationsföretagen gör. De har helt enkelt inte samma halvt avslappnande syn på nakenhet som finns i Europa, inte minst i Sverige.

Förklaringen finns dold någonstans bakom många år av utveckling av kulturer, samhällen och religioner. Men låt oss för en stund reflektera kring hur det vore om alla var nudister? Om naket var det fullständigt normala? Kläder är inte den främsta faktorn som skiljer oss från djuren, den enda praktiska anledningen till att vi har kläder är att vi ska hålla oss varma. Det aktualiserades då människan började röra sig bort från värmen i Afrikas djungler. Tanken på att vi måste skyla våra kroppar av sexuella orsaker har kommit med den långsamma framväxten av samhälleliga tabun. Men vad som anses acceptabelt, sedesamt och som god ton förändras över tid. Det som inte förändras är vår nyfikenhet på människokroppen. Den har hyllats i konst genom årtusenden.

Med all respekt för olika kulturers syn på nakenhet, och med full förståelse för att jag vuxit upp i ett av världens mest sekulariserade och toleranta länder så vill jag påminna om detta: Kroppen är det mest naturliga vi har. Att tabubelägga den fyller ingen som helst funktion. Där den är som mest tabubelagd konsumeras också mest porr. Det är där man hittar flest strippklubbar. Låt den mänskliga kroppen vara fri, och försök tänka på den som du hade gjort om alla vore nudister, dvs. som det mest naturliga i världen.



Årsbokslut

Trender Posted on 31 Dec, 2010 13:36:10

I slutet av förra året satt jag med den överhängande känslan av att jag inte hade gjort någonting det gångna året. Det kändes som om inget hänt, som om jag inget nytt lärt. Det var förstås helt åt skogen fel. Vi närmare eftertanke insåg jag att 2009 hade jag bytt jobb två gånger, återhämtat mig efter min mors bortgång, börjat med yoga, blivit dumpad, köpt min första bil, återhämtat mig efter separationen, träffat min livspartner, utforskat flera för mig nya platser (Toronto, Los Angeles, it-branschen), upplevt ett sant historisk ögonblick (på plats i Berlin för 20-årsfirandet av murens fall), lärt mig oväntat mycket om volleyboll samt börjat lära känna två helt nya familjer, nu kopplade till min egen. Om man håller sig till de större sakerna.

Att göra ett personligt årsbokslut är positivt. Det gör att man lättare kommer ihåg de härliga saker man upplevt samt påminner sig själv om vad som är viktigt att fokusera på i framtiden. Här är därför mitt årsbokslut för 2010:

Första-gången-upplevelser

Utforska London, Nantwich & Newcastle på 2 dagar
Hålla i en alligator
Vara på Bourbon Street
Bo i husvagn
Semestra i Portugal
Vara sambo
Ha en mentor

Beteendeförändrande investeringar

Längdskidåkningsutrustning
Kokboken “Kombinera mat & vin”
Golflektioner
iPad

Bedrifter

Grönt kort
Påbörjat och sett mätbara resultat av marknadskommunikation i Storbritannien

Saker jag slutat med

Handla i H&M:s webbshop

Saker jag fortsatt med

Träffa & ha kontakt med alla underbara människor som jag bryr mig om
Yoga
Twittra

Årets favoriter

Konstverk av Catrine Näsmark som numera hänger i köket
Bli välkomnad hem från tjänsteresa med gott dessertvin, färska bär och presenter
Fyrverkeriskådning från hotellets tak på stadsdagen i Albufeira
Bubbel på Operans terrass på god väns födelsedag
Kortet från sambons föräldrar på min 33-årsdag

Gott Nytt År!



Förnumstigt, Christer Sturmark

Retorik Posted on 23 Dec, 2010 16:54:50

I ett inlägg i SvD har Christer Sturmark och Partik Lindenfors avslöjat att julen är en kristen pr-kupp.

Förnumstigt säger jag. Det betyder att de förmedlar självklarheter som om de vore resultat av djup tankeverksamhet.

Det är oklart vad de vill uppnå med inägget, annat än ge uttryck för sin religionsfobi, sin intellektuella elitism och sin uppenbart konspirationsteoretiska hållning till “kyrkan”. De argument, om det som framförs kan kallas argumentation, som de lägger fram framstår som tunna då det sannolikt inte är många som i dagens sekulariserade Sverige inbillar sig att julen firas enbart till minne av Kristi födelse. Det förklarar liksom inte tomtar, uppklädda granar och hysterisk konsumtion. Vem som helst som har gått i den skola vi har plikt att närvara i har nog snappat upp en mer nyanserad bild av jultraditionen.

Det stör mig att Christer Sturmark och Humanisterna har lagt beslag på begreppet humanism.

Jag har jobbat inom it-branschen ett tag och under en tid iakttagit och fascinerats av hur många här som uttrycker ett stort motstånd mot religion, eller för den delen allt som inte kan förklaras logiskt eller rationellt. Kanske har det att göra med att många ägnar en stor del av sitt liv åt att bryta ner saker till ettor och nollor. Det är svårt att göra med religion. Det föll sig därför helt naturligt för mig att upptäcka att Christer Sturmark är systemvetare i botten. Större delen av hans samlade verk handlar om hantering av mjukvara (icke att förväxlas med mjuka värden).

Human är ett så fint ord. Mänsklig. Humanism har gått ifrån att på medeltiden vilja införa komplementära sätt att tänka till dåtidens rådande krassa vetenskap och praktiskt inriktade fokus till att idag hylla vetenskapen som det enda sanna och helt förkasta fundament i det som är verkligt. Logiskt resonerande, självmedvetenhet och avancerad problemlösning är egenskaper förbehållna människan. Men vi är inte enkom rationella varelser. Vi känner passion, längtar, sörjer, hatar och älskar. Dessa variabler kan inte förklaras logiskt eller brytas ner till ettor och nollor. Vi har i alla tider haft religioner, riter och andra sammansvetsande aktiviteter som stöd i att hjälpa till att förklara vår värld i sökandet efter mening. Jag antar att meningen med livet för Christer Sturmark faktiskt är 42.

Julen firas av traditioner, traditioner som hela tiden tar nya intryck och utvecklas med en tid som är. Kanske är problemet med inlägget att Christer försöker bryta ner julen i ettor och nollor.

Trots detta vill jag skicka en julhälsning till Christer Sturmark, en sann tomte:

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i stad och gård
Djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast Christer Sturkmark är vaken

Står där så grå vid podiets dörr
Grå mot den vita skärmen
Njuter som många vintrar förr
Gott av projektor-värmen
Saknar publiken som frågvis och lärd
Bidrar till Christers egos flärd
Grubblar fast ej det lär båta
Över en underlig gåta

För sin hand genom tofs och skägg
Skakar huvud och hätta
Nej, den gåtan saknar belägg
Nej, jag gissar ej detta
Slår som han plägar inom kort
Slika spörjande tankar bort
Går att ordna och pyssla
Går att sköta sin syssla

Går till föreläsningssal och tv-hus
Argumenterar med ettor och nollor
Christer drömma i strålkastarns ljus
Sekulära drömmar om håvor
Uppfylld av evolution, ära och beröm
Patrik bredvid har ock en dröm
Publiken han lutar över
Glömmer Jesus och tänker på klöver

Går till kyrkan fylld av får
Ser dem ignoranta därinne
Går till riksdan där liberalismen står
Högst på agenda och i sinne
Liberalen i riksdans värme mår gott
Vaknar och pratar om etik så smått
Liberalen sin Christer känner
De äro goda vänner

Christer går sen till sist att se
Småfolket som behöver upplysas, de kära
Länge och väl han märkt att de
Missat att ge honom ära
Ettor och nollor han sen med sjå
Kodar och visar de söta små
Med kod kan man alla förtrycka
Det är hans största lycka

Så har han sett dem professor och son
Utvecklas med vetenskapens framsteg
Fångas som barn men varifrån
Kommer deras senare snedsteg?
Släkte följa på släkte snart
Upplystes, glömde och gick, men vart?
Gåtan som icke låter
Gissa sig kom så åter

Christer vandrar till hemmets stoft
Där har han ideologiskt fäste
Högt upp i Danderyd, i framgångens doft
Nära vid rikedomens näste
Nu är väl Humanisternas boning tom
Men på det nya året med buller och bom
Kommer de nog tillbaka
Med gamla argument att rannsaka

Då kommer han alltid att kvittra om
Hoten mot sekulära noder
Intet likväl om gåtan som
Rör sig i Christers lober
Genom en brist hos argumentationens proffs
Lyser tvivlen på Christers tofs
Bristen på tofsen blänker
Christer grubblar och tänker

Tyst är staden och nejden all
Livet därute är fruset
Endast i fjärran av Strömmens fall
Höres helt sakta bruset
Christer lyssnar och halvt i dröm
Tycker sig höra logikens ström
Undrar varthän den må fara
Undrar var källan må vara



Pris per kvm eller värde?

Trender Posted on 21 Dec, 2010 12:32:19

Jag har följt och funderat kring debatten kring boende och dess extrema lyxformer under hösten. Jag har vid flera tillfällen varit nära att publicera mina tankar. Nu är det dags. Jag har landat. En artikel i Svd och ett besök i England tydliggjorde min ståndpunkt.

Jag har en bred förståelse för strävan efter lyx och dess olika manifestationer, t.ex. i strävan efter stor yta och designprylar. Eller coola bilar. Eller ökad bekvämlighet. Jag älskar min omsorgsfullt inredda bostadsrätt i innerstan och blir glad av att komma hem. Men i hela hysterin med budgivningar och lyxfällor så har något gått förlorat på vägen. Det verkliga värdet i livet. Ok, jag har gått i terapi. Jag har genomgått ett personligt stålbad de senaste åren, omgiven av dödsfall, separationer m.m. Alla som vill analysera min ståndpunkt skulle kunna hitta tydliga kriterier till varför jag funderar mer kring det inre. Men ha tålamod med mig en stund.

Jag rekommenderar varmt artikeln som ett inlägg i debatten, några reflektioner kring hur boendet och allt därtill blivit så hajpat, framför allt i Stockholm. Samt vilka konsekvenser det kan få rent praktiskt, t.ex. att hus i Stockholm riskerar att rasa i jakten på öppna planlösningar.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/jakten-pa-det-perfekta-boendet-medfor-rasrisk_5774769.svd

Det som verkligen fick mig att tänka till är undertonerna av fartblindhet och brist på reflektion som ligger bakom de företeelser som beskrivs. Vari ligger det verkliga värdet?

För ett par veckor sedan besökte jag min bästa vän i England. Hon bor med sin sambo och dotter på lite större yta än min etta. Låginkomsttagare som hyr två plan utan hall. Inte ett spår av en designpryl, gardinerna ingår i hyran liksom den fejkade eldstaden. Det jag möts av när jag kommer dit är ett varmt hem. En härlig plats att vara på. Jag saknar inte nyanserna av vitt och mår inte dåligt av heltäckningsmattorna (den i badrummet byttes ut mot platsmatta i samband med att dotterns potträning påbörjades). Vad jag möts av här är värde. Ett hem som representerar dem som bor där på ett mänskligt sätt. Inte som ett uttryck av status eller någon form av yrkesmässig framgång. Men som ett tecken på mänsklig framgång. Man kan diskutera de olika stegen i Maslows behovstrappa, men egentligen är den bara strunt. Visst har vi olika behov, men de är mer situationsberoende än något slags personliga utvecklingssteg. Min vän är nöjd med sitt boende och liv i England. Visst kan det bli mer bekvämt, men det kommer inte att öka hennes lycka.

Jag har under en lång tid ständigt brottats med känslan av att jag borde ha ett ”bättre” boende, mer i harmoni med min omgivnings utveckling. Den känslan börjar försvinna. När jag kommer hem möts jag nu av ett varmt litet hem, min sambo som väntar där och en känsla av frihet (att inte vara belånad till öronen) som slår mycket. Verkligt värde.

Så walk-in-closets och vindsvåningar i all ära, jag föredrar mänsklig värme och en känsla av frihet vilken dag som helt.



En bra säljare

Försäljning Posted on 13 Oct, 2010 20:56:49

För en knapp månad sedan var jag på terminal 5 på Heathrow på väg hem till Sverige. Jag erkänner villigt att jag var på ovanligt gott shoppinghumör. Ett av uppdragen var att köpa en flaska whisky till min sambo. Han hade kollat upp en sort, kan ha varit Glenfarclas, han var nyfiken på och den hittade jag. Spännande med skotsk whisky är ju dock mängden av alternativ från varje bryggeri. Hur gammal ska den vara för att vara bra? Vilken variant ger mest värde för pengarna? Efter tidigare goda erfarenheter av whiskyförsäljare på Heathrow bestämde jag mig således för att fråga.

Det var en ganska liten kille som kom fram till mig med ett stort leende på läpparna. Knappt hade jag hunnit förklara mitt ärende förrän han plirigt pekade på mig och sa “Swedish, right?”. Jag vet att det hörs. “It´s the accent, right” svarar jag. “No, no, you just look Swedish.” Smart kille. Han omvandlar min något nedsättande kommentar om mig själv till en subtil komplimang. Jag fortsätter att berätta om mitt uppdrag, han fortsätter med diskreta komplimanger som “I wish my girlfriend was buying me whisky”, och sen ställer han sig i en eftertänksam pose. “I know what you should get”. Vi går bort till provbordet (ja, terminal 5 på Heathrow är ett bra ställe att köpa whisky), han förklarar det utmärkande i karaktären på den sort som jag provar och låter mig sedan prova något helt annat för att jag ska förstå vad han menar. Pedagogiskt och bra. Sorten han valt är ingen jag känner till, den är inte galet dyr, och den är god. Klart jag köper.

En säljare som ger komplimanger utan att vara påflugen.

En säljare som lyssnar till det du säger och försöker överträffa det.

En säljare som överkommer din okunnighet genom enkel pedagogik.

= en bra säljare

Att jag sedan tappade flaskan i golvet på Arlanda, och när jag kom hem tvingades använda vindekantören för att sortera bort glasbitarna från whiskyn, det är en annan historia …



Strategisk kommunikation i praktiken

Strategisk kommunikation Posted on 10 Oct, 2010 21:38:49

Jag tar upp detta för att alla pratar om att jobba strategiskt. Det låter bra. Och det är bra. Men vad innebär det egentligen?

Plattform. Det är där varje framgångsrik strategi måste börja. Träffade förra veckan min härliga mentor inför ämnet: Hur arbeta strategiskt med kommunikation i en tillvaro informationsbruset är totalt och förutsättningarna hela tiden förändras? Svaret är: Plattform, mål och flexibilitet.

I plattformen ingår konkurrensmässiga för- och nackdelar, tydliga målgrupper samt grundläggande begrepp som formulerar vad du vill uppfattas som. Utifrån detta formas, och omformas sedan ständigt strategin. Att låta arbetet med att ta fram plattformen ta lite tid, och eftertanke, lönar sig mångfaldigt i längden. Principen ”you have to spend money to make money” gäller. Att tänka efter för helt enkelt. Många fastnar just på den eftertanke som krävs när plattformen ska byggas och prioriterar aktivitet. Det fungerar aldrig i längden. I bästa fall kan då plattformen generiskt växa fram under en längre tid.

Just omvärldens föränderlighet är det som gör plattformen så viktig. Om du har en tydlig grund att stå på är det nämligen mycket enkelt att anpassa dig efter ständig förändring utan att förlora fotfästet. Du vet vad du står för, vad du står emot och vilka du ska nå. Det enda du behöver lista ut, och hela tiden revidera, är hur detta ska gå till.

Plattformen kan vara formaliserad, som ett manifest. Men den kan också vara så inarbetad att inget sådant behövs genom att alla vet vad som gäller.

Mål. Nästa variabel i en framgångsrik strategi. Plattformen utgör marken, men det är målet du springer mot. Och det är strategin som avgör vägen till målet. Att sätta upp relevanta mål kan vara en hel vetenskap, men har du bara i åtanke att målet ska vara just relevant, och mätbart, så kommer du långt.

Flexibilitet. Omvärlden förändras kontinuerligt. Kanaler kommer och går. Företeelser hajpas och försvinner. Konsumenter ses som illojala och transparensen i medierna är större än någonsin. Du kan omöjligt förutse var du ska synas imorgon, eler för den delen var du faktiskt syns imorgon. Flexibilitet är en fullständigt nödvändig variabel för att en strategi idag ska fungera. Hur reagerar du på oväntad kritik eller oväntad positiv återkoppling?

Sammanfattning

Att arbeta strategiskt med kommunikation innebär i praktiken att:

Skaffa en tydlig plattform för din kommunikation. Med en tydlig plattform kan du vara flexibel utan att bli otydlig.

Sätt upp relevanta, mätbara mål för din kommunikation. Med tydliga mål kan du vara flexibel men de medel och kanaler du använder utan att förlora fokus.

Var flexibel. Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort även om du märker att resultatet viker kommer du att misslyckas. Våga testa nya vägar.



« PreviousNext »