Blog Image

blogg@xquiz.se

Inspiration inom marknadsföring och kommunikation

Naturen är perfektion. Människor är inspiration. Naturen är harmoni. Människor är kaos. Naturen bara är. Människor är vackra, knäppa, spännande, tjuriga, empatiska, galna, egensinniga, läraktiga ... Naturen ger mig energi och ro. Människor inspirerar mig.

Självklart men inte verkligt

Lästips Posted on 11 Oct, 2011 19:13:54

Det är en imponerande tanke att boken Cluetrain Manifesto av Colin Weinberg, Christopher Locke etc. kom ut 1999. Den sätter fingret på det paradigmskifte som vi idag lever i, men som fortfarande är så långt ifrån verkligt för många.

Utifrån övertygelsen om att marknader är konversationer beskriver de hur tillkomsten och spridningen av internet bidrar till att vi återgår till att göra affärer, kommunicera och organisera oss på ett mycket mer i grunden mänskligt sätt. De driver tesen att vi som människor vill konversera, kommunicera fritt i tid och rum, så långt det tillåts. De driver tesen om att det som vi som människor vill ge uttryck för, och det vi gärna lyssnar till, är en äkta röst. Med alla dess mänskliga variabler. Tonalitet, hastighet, styrka, ordval, ja allt som karaktäriserar en röst och tillsammans bidrar till att bära fram någon form av mening.

Motsatsen till den utveckling de ser som oundviklig är det löpande bandet och masskommunikation. Det reducerar människor till konsumenter och producenter, reducerar arbetare till maskiner och upphöjer företagsstyrelser till allvetare. Detta är inte i harmoni med verkligheten. Människor vill inte köpa en enda bil bara för att den är svart och de är inte särskilt mottagliga för prefabricerade budskap. Det människor är mottagliga för är en ärlig röst.

Den verklighet som internet till sin karaktär får oss att sträva emot är en verklighet präglad av transparens. Det som i störst utsträckning är en återhållande kraft är befintliga företagsstrukturer, där kunden ofta stängs ute och anställda specialiseras till att bara rapportera inom sitt specifika område och ses som oförmögna att bidra till utveckling utanför detta område. För flera organisationer är omställningen till en öppen värld, där kunden är delaktig och de anställda erbjuds frihet, en smärtsam och obegriplig process. För vissa branscher, t.ex. filmbranschen, innebär utvecklingen att flera led i distributionskedjan blir redundanta, helt onödiga för slutkunden. Och bokens författare ifrågasätter också starkt själva tanken på distribution, att något ska produceras och sedan i flera steg introduceras för en tänkt mottagare. De se slutkonsumenten inte som en mottagare utan som en beställare, en kravställare. En aktiv medarbetare som kan bidra till ett företags utveckling och lönsamhet. Utmaning för öretagen är alltså att släppa på kontrollen. Detta skifte är fundamentalt eftersom vi under ett halvt sekel lärt oss att det är just kontroll som gör oss framgångsrika. Kontroll och hemlighetsmakeri. Vi kontrollerar tillgången av vissa varor för att skapa en brist och därmed driva upp priserna. Vi håller våra tankar hemliga för områden för att inte någon konkurrent ska sno idéerna och komma före oss. Vad man missar i den sortens tänkande är att flera individer är mer intelligenta än en individ. Och vem vet bättre vad kunderna vill ha än kunderna själva?

Ärlighet, öppenhet, engagemang, vilja till dialog, lyssna, alla är faktorer som är oundvikliga i den nygamla marknaden som formas. Marknaden som konversation. Struntar du i vad kunderna ställer så kommer någon annan att vara redo att lyssna. Det är en demokratisering av kommunikationskanalerna, en väg bort från kontrollerade budskap via monopolistiska medier.

Författarna hyser en uppenbar aversion mot ”marknadsföringsbudskap”. Men de har en förståelse för marknadskommunikation, i att du som kan erbjuda en tjänst eller vara gärna vill nå fram till de som kan tänkas ha behov av denna sort vara. Och de ser inte marknadsföring som död, snarare som demokratiserad, då det inte heller blir nödvändigt för den som har något att marknadsföra att betala för dyrt annonsutrymme utan att ha någon som helst möjlighet att mäta resultatet av investeringen.

Att boken är skriven av, för att använda en härlig marknadsföringterm, trendsetters och early adopters märks. Det är individer som bloggade redan på 80-talet och som länge sett och tagit del av fördelarna med kommunikation på mänskliga villkor, där den egna rösten har varit det som bär fram budskapet. Och det är därför som denna bok, som kom för drygt 10 år sedan, fortfarande beskriver framtiden. För mig har dess innehåll dock redan blivit en självklarhet.

www.cluetrain.com



Jag satte nysningen i halsen

Lästips Posted on 06 Sep, 2010 15:59:58

Nyss hasplade en vän desperat ur sig statusuppdateringen: “medarbetarsamtal; vilken jävla charad det är! nytt jobb? definitivt!”

Igår läste jag klart Klas Hallbergs “YCDBRALAI (för alla som gillar akronyminflation) You Can´t Do Business Running Around Like An Idiot”. Rolig. Lättläst. Sann.

Klas huvudtes är att vi kan få mer gjort genom att arbeta mindre, helt enkelt bli mer effektiva. Hurra. Det är så rätt. Men han lyfter ju också fram det som eventuellt hindrar oss från att vara effektiva. Och det är här min väns uppmärksammade charader kommer in. Klas nämner ett flertal, men olika slags möten är en av de han verkar känna starkast aversion mot. Men nog om boken, jag säger bara: läs den. För inspiration. Bekräftelse. Ett litet skratt. En elegant förpackad självförtroendeboost för alla som gillar resultat och blir utmattade av ineffektivitet.

Tillbaka till charader i form av medarbetarsamtal. Jag googlade lite snabbt på ordet bara för att se hur medarbetarsamtal beskrivs. De flesta av toppträffarna var sajter som vände sig till chefer och beskrev hur de bäst ska hantera ett medarbetarsamtal. Dvs. råd och tips ur chefens perspektiv för att göra samtalet så bekvämt som möjligt för chefen. Efter den snabba skummningen av olika beskrivningar verkar det dessutom som om medarbetarsamtalets främsta syfte är att komma fram till en överenskommelse medan medarbetare och chef som man kan ha som underlag inför nästa års medarbetarsamtal. Intressant. Det är nu charad-varningsklockorna ringer ännu lite starkare. En charad är nämligen något som utspelas för sin egens skull. Inte för att nå något resultat. Och här har vi något som dessutom uppenbarligen utspelas för sin egen skull över tid. En livskraftig charad.

Det är möjligt att traditionen med medarbetarsamtal kommit till i gott syfte med medarbetarens röst i åtanke. Att det på något sätt var nödvändigt att framtvinga en dialog mellan medarbetare och chef eftersom denna tidigare inte förekom. Jag kan tänka mig att syftet var att uppnå kommunikation. I beskrivningen av medarbetarsamtal på Arbetsmiljöupplysningens sajt uttrycks samtalets möjligheter för medarbetaren bl.a. med kommentaren: “I bästa fall kan samtalet leda till utveckling och nya arbetsuppgifter.”. Till detta kan läggas: “För chefen är medarbetarsamtalet en möjlighet att påverka de anställda att göra ett bättre jobb.”

Som grund för att producera resultat låter det inte som om samtalet har en gynnsam utgångspunkt. Som grund för kommunikation låter förutsättningarna ännu sämre. Kanske dags att börja fasa ut denna charad? Eller börja fokusera på den första den första delen av ordet: Medarbetaren.



Jakten på lyckan

Lästips Posted on 08 Jun, 2009 17:25:12

Lite kort om Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i Förväntningssamhället av Micael Dahlén, Volante QNB Publishing, 2008.

Det är lätt att känna igen sig i Micael Dahléns beskrivning av vårt samhälle idag. Han kallar det för “som helst-världen”, en tillvaro där vi hårddraget kan få vad som helst, när som helst och var som helst. Detta gör förstås värdet av vårt nu ganska lågt eftersom det ligger i människans natur att alltid sträva efter något mer. Alltså strävar vi efter det som inte riktigt finns inom räckhåll, framtiden. Allt handlar om förväntningar inför det som kommer. Hela boken diskuterar detta och exemplifierar hur det yttrar sig i de flesta områden i samhället: ekonomi, arbetsmarknad, kärlek, konsumtion och enkla vardagliga val. 

Det som jag fastnade mest för är dock resonemang kring drivkrafter. Enligt många studier är människor i allmänhet ungefär lika nöjda med livet, oavsett var de bor och vilken ekonomisk situation de befinner sig i. En fortsatt ekonomisk utveckling kommer alltså inte att bidra till att vi blir mer nöjda med tillvaron. Det intressanta är också att de allra flesta är relativt nöjda. Med andra ord, mänskligheten har en positiv grundinställning till livet. Vilken förutsättning! Och det som driver oss framåt är den ständiga jakten efter lycka. För lyckliga är vi inte hela tiden. Enligt Dahlén så kan ett lyckorus, som är en fysisk reaktion, aldrig vara längre än 3 månader. Det är här framtiden, Nextopia, kommer in. För framtiden är ju oviss, och där är löftet om lycka ständigt levande. Om vi människor vore lyckliga konstant så skulle vi dö. För då skulle vi sluta sträva. Strävan efter lycka är således det som håller mänskligheten vid liv. En värdig strävan tycker jag. Mot ett värdigt mål. 

Hela boken genomsyras av en positiv syn på människan och framtiden. Det avslutade kapitlet tituleras t.o.m.: Framtiden kommer att bli fantastisk eftersom vi förväntar oss att den kommer att bli det. Om Dahlén har rätt eller inte kan förstås bara framtiden utvisa, men han har helt klart många intressanta poänger i denna tankeväckande bok.