Att man kan tjäna pengar på kreativitet ifrågasätter ingen. Men att utförandet av kreativa processer, som i sig inte har med något affärsnyttigt att göra, kan leda till ökad effektivitet i arbete, det är fortfarande ifrågasatt. Att t.ex. spelutvecklingsföretag har rum där de anställda kan sitta och spela dataspel ses av de flesta mest som en personalförmån. Men så generösa är sällan företag. Snarare är det så att medan de anställda spelar spel så arbetar deras hjärnor och formar idéer till vidare utveckling. En timmes lek kan vara mer idéegenererande en två dagars strukturerad workshop.
Förra veckan tog jag en promenad genom ett soligt Stockholm för att komma till ett möte med några av mina favoritentreprenörer som just börjat bygga lek-och-lär-appar till barn (se www.jajdo.com). När jag steg in i deras nya kontor möttes jag av ett konferensbord vars yta just var under uppbyggnad. I Lego. Med Space Invaders-mönster. Lekstuga? Knappast. Detta är några av de mest snabbfotade och effektiva personer jag träffat. De levererar. Medan de sitter och bygger Lego kan det mycket väl vara så att deras hjärnor processar arbetet som ska göras och den kreativitet som tillåts öppnar nya hjärnvägar för aktuella projekt. När det sen är dags att sen strukturera upp projektet de arbetar med så går det snabbt, för de har redan landat i tankarna medan de ”lekte”.
Om inte annat så blev jag så inspirerad av mötet att jag på vägen därifrån spontanköpte en iPhone. Det var helt enkelt dags.
Själv är jag annars något av seminariejunkie. Jag går ofta på seminarier, om ämnen som både är direkt relaterade till det jag arbetar med och sådant som är mer perifert. Medan jag sitter och lyssnar så tänker jag också. Det är inte bara det som sägs av den aktuella föreläsaren som ger mig nya idéer, det är också de tankemönster som deras ord öppnar som leder in på nya spår. Samma sak händer när jag läser populärvetenskap eller facklitteratur.
Inse vad förståelse för dylika processer kan innebära om de får implementeras i större skala. Jag är långtifrån ensam i min syn på detta. Men det är fortfarande en minoritet som ser potentialen. T.o.m. min högintelligente yngre sambo tror att traditionell styrning av företag och processer är nödvändig. Jag är inte bortkopplad från verkligheten, tvärt om är jag ofta en torr realist. Jag är inte heller naiv nog att tro att företag i framtiden inte kommer att titta på bottenraden och i stället drivas av något slags ädlare syften än pengar. Däremot så tror jag att frihet, inspiration och en fri kreativitet kommer att bli det som skapar lönsamhet i framtiden.