Blog Image

blogg@xquiz.se

Inspiration inom marknadsföring och kommunikation

Naturen är perfektion. Människor är inspiration. Naturen är harmoni. Människor är kaos. Naturen bara är. Människor är vackra, knäppa, spännande, tjuriga, empatiska, galna, egensinniga, läraktiga ... Naturen ger mig energi och ro. Människor inspirerar mig.

Sociala medier – en lektion i självkontroll

Digital kommunikation Posted on 28 Aug, 2013 14:49:56

Det händer nästan dagligen nuförtiden. Att någon tillräckligt känd person slängt ur sig något ovettigt på Twitter eller “råkat” publicera en olämplig bild på Instagram är numera en del i det normala nyhetsflödet. Oftast är det bara klantighet bakom, men ibland en mer eller mindre genomtänkt strategi. Oavsett anledning till fadäserna i de sociala medierna så tror jag att medierna i sig på sikt kan lära oss att bete oss bättre emot varandra.

De sociala medierna, där vi alla mer eller mindre exponerar våra liv och åsikter, har nu funnits ett tag. Insikten om att det som yttras där sprids och sparas kryper långsamt på oss, till exempel när vi ska söka nytt jobb eller av någon annan anledning kommer på att någon annan kanske kommer att googla vårt namn.

Alla dessa kanaler har tillkommit som ett sätt att demokratisera informationsflödet, vemsomhelst har möjlighet att uttrycka nästan vadsomhelst närsomhelst. Men i takt med att man blir mindre och mindre anonym så blir det också nödvändigt att i större utsträckning stå upp för det man slänger ur sig. Det går inte att ursäkta sig med att det var på fyllan eller att man inte tänkte till. Inte för oss vuxna människor som faktiskt egentligen vet bättre. För det vet vi. Om vi inte komit till den insikten själva så har den definitivt blivit omöjlig att undvika just för att kändisar hela tiden uppmärksammas när de ägnar sig åt detta.

En konsekvens som insikten kan få är att det är klokt att tänka efter en sekund innan vi slänger ur oss vadsomheslt. En annan är att det kan gynna oss själva om vi bemöter andra med respekt. Olika åsikter om vad som är bra och dåligt kommer alltid att finnas, men en mer respektfull debatt skulle gynna alla. Och vetskapen om att allt man skriver sparas och kan sökas kan leda till den egennyttiga slutsatsen att oövertänkta påhopp kanske inte är det bästa. Vi måste helt enkelt lära oss ett uns av självkontroll, för att inte själva framstå i dålig dager.

Jag tror att en sådan självkontroll kan vara nyttig i alla våra relationer. Att vi reflekterar en sekund först, istället för att reakera impulsivt i varje given situation och vara förutsätta att det vi tycker och tänker givetvis måste gälla alla andra runtomkring oss. Vi får lära oss i de sociala medierna att så inte är fallet.

Jag är inte ute efter att tysta debatt eller att hela samhället ska bli platt eller politiskt korrekt. Jag är bara ute efter att vi ska bemöta varandra med större respekt. För då tror jag att världen blir bättre. Och de sociala medierna kan hjälpa oss att se egennyttan i det. Egennytta är en effektiv drivkraft.



Det är enklare att vara rik och frisk än sjuk och fattig

Digital kommunikation Posted on 13 Dec, 2012 21:06:56

Jag lärde mig på ett tidigare jobb att man bara har två valmöjligheter; antingen blir man bitter eller patetisk.

Idag blev jag påmind om det. Jag blev först ledsen. Sen arg. Upprörd. Resignerad. Och sedan stärkt i min tro att den enda utvägen är att försöka sprida vänlighet och omtanke. Om och om igen. För det går inte att argumentera med bitterhet.

Min känslomässiga berg-och-dalbana väcktes av kommentarer på nätet i allmänhet, men just idag Facebook i synnerhet. Jag fascineras över detta uppdämda behov av att uttrycka negativa åsikter som förefaller finnas. Att bara ösa ut sin ångest över världen och intent ont viljande personer och organisationer. Som om man hela tiden bara söker någon eller något att spy sitt livs galla över. Det provocerar mig enormt. Jag blir rent fysiskt påverkad. Och med reptilhjärnan som styrmedel blir jag lockad att bara skrika tillbaka. Ge människor fakta som ska leda dem bort från deras desillusionerade dimma. Säga att de själva borde ta ansvar för sina liv. Ta dig i kragen-typ kommentarer. Men jag skulle ALDRIG göra det. Av två enkla anledningar:

1. Det är respektlöst

2. Det har ingen som helst positiv effekt

Så vilka verktyg står då till buds för de som känner sig manade att inte låta denna bitterhet bli det enda som hörs.

– Var snäll

– Berätta det du vet – på ett respektfullt sätt

– Var personlig – men ta inget personligt

– Försök inte att övertyga – det är meningslöst

– Säg inte att du förstår – för det gör du inte

– Gå aldrig i försvarsställning

Det kan låta oerhört naivt. Så varför? För att det finns en bakgrund till bitterhet. Det handlar om livsinställning och förutsättningar. Jag förstår inte hur det är att inte ha råd med julklappar till sina barn. Jag förstår inte hur det känns att vara i behov av hjälp för att klara de enklaste mänskliga behov. Och jag förstår inte hur man kan ha en negativ inställning till livet. Det enda jag förstår är att ingen vill bli tillsagd hur man ska leva sitt liv. Och om man har valt att leva sitt liv utifrån vissa givna föreställningar kommer man att dö hellre än att erkänna att man kan ha haft fel. Det handlar inte om åsikter, det handlar om överlevnad. Och det enda som går att åstadkomma genom att svara på bitterhet, är att visa empati och att det finns andra sätt att se på saker. That´s it. Ingen kommer direkt att ändra åsikt eller bli lyckligare. Men ju mer värme vi sprider i världen, desto mindre utrymme finns det för kyla.

Jag kommer att fortsätta att kämpa mot väderkvarnar. Inte trots att, utan för att det gör mig patetisk.



Vem i hela världen kan man lita på?

Digital kommunikation Posted on 14 May, 2010 12:53:08

Prata med en tonåring idag om kunskap. Försök förklara vikten av att lära sig fakta i skolan. Lyssna till svaret “Det är ju bara att googla”. Jag misstänker att skolan i stor utsträckning upplyser eleverna om vikten av källkritik när de söker information på internet. Denna fråga har alltid vart relevant, men internet och informationens ständiga tillgänglighet har förstås bidragit till att den aktualiserats. Bra. Fortsätt att aktualisera den.

I Mikael Wiehes Sverige, på 1970-talet, då han skrev “Vem kan man lita på”, var frågan ställd utifrån en värld där krig, svält och droger slet i samhället. Idolerna och hjältarna föll, svart och vitt försvann. Idag, på 2010-talet, har vi sedan länge slutat lita på våra hjältar. Istället blir vi i hemlighet nöjda när deras brister exponeras i media så att vi kan känna att de i alla fall också är människor, precis som vi. Och frågan “Vem kan man lita på?” aktualiseras istället dagligen då vår primära källa till information, internet, är så fri att inget står oemotsagt. Fakta som begrepp börjar bli luddigt.

Jag lyssnade för en tid sen till en debatt i TV4:s morgonsoffa där två chefredaktörer för några av Sveriges största tidningar samt en representant från tidningsutgivarna satt och skulle debattera papperstidningens skakiga framtid. De ville intressant nog inte erkänna att papperstidningen som sådan var hotad, men diskussionen kom sedan in på värdet av att erbjuda kritiskt granskad information, där en ansvarig utgivare finns som ska stå till svars för det som publiceras. En slags garanti för innehållet. Jag håller med om att detta skulle vara en av de absolut största styrkorna för traditionella medier i det nya medielandskapet. Och jag tror att det finns en vilja bland många att betala för kvalitativ information.

Idag läste jag en ledare i SvD:s nätupplaga. Den kritiserade några punkter i Miljöpartiets cykelpolitik. Den hänvisade även till några undersökningar som gjorts som visar att deras politik inte skulle ha de konsekvenser som den hävdade. Jag sneglade även på ett par kommentarer till artikeln. Bl.a. en som hänvisade till ett annat politiskt partis blogg, där de motsäger resultaten i den undersökning som ledaren hänvisade till. Jaha. Och nu då? Det krävs att jag ska vara mycket intresserad av sakfrågan för att jag ska söka vidare, hitta mer information om undersökningarna, kanske läsa dem och sedan ändå hamna i sitsen att jag själv måste göra en bedömning av vad jag tror på.

Vilket värde har den information som förmedlas, vare sig det handlar om etablerade medier eller andra pålästa kommentarer på internet? Att informationskanalen har demokratiserats och är tillgänglig för alla är bra. Yttrandefriheten får en annan dimension. Men källkritiken förblir ett problem. Och om inte heller etablerade medier kan erbjuda detta (nu var exemplet visserligen en ledare, där fokus är på åsikter och inte fakta) så blir det allt svårare för den som inte har tid och ork att gräva djupare för att få en chans att avgöra informationens tillförlitlighet.

Så som slutkonsument av information står jag till sist där, med uppgiven blick och ställer frågan “Vem i hela världen kan man lita på?”.



Finn fem fel – Fenomenet faxreklam

Digital kommunikation Posted on 19 Feb, 2010 11:05:55

På min arbetsplats får vi ganska ofta reklam via fax. Detta är förstås något som roar och fascinerar de flesta på kontoret, helt enkelt för att ingen av oss riktigt kan ta det på allvar. Häromdagen dök en ny favorit upp:

Så vad är då felen med att skicka ut reklam för digitala medier via fax? Låt oss titta på aktuellt exempel:

1. Det är reklam för digitala medier (det ultimata papperslösa samhället) som genereras genom att ett papper scannas in och skickas via telefonlina med resultat att ett annat papper skrivs ut.

2. Hemsida? Kanske fanns förra seklet. Prova webbplats.

3. Förtydligande av att publiceringsverktyget är online.

4. Den som är intresserad uppmanas att ta kontakt via telefon.

5. Och sist men inte minst, priset. 6950 kr för en professionell, användarvänlig och skräddarsydd, sökoptimerad hemsida med publiceringsverktyg (online), kom-igång-support och nöjdkundgaranti. Kul utmaning!

Flera marknadsföringsmedvetna tänker kanske nu “Man, om ni uppmärksammar det som kommer in, t.o.m. pratar om det, bloggar om det, så har det ju trängt igenom det hopplösa bruset!”. Ja. Men på vilket sätt? En grundläggande variabel i varumärkesbyggande och affärer är trovärdighet. Inte uppmärksamhet. Vad säger ni om exemplet ovan, bäddar det för trovärdighet?

Jag reagerar liknande killen på bilden, med ett glatt förvånat utrop och höjda ögonbryn. Skillnaden är att min reaktion är ren, äkta sarkasm.



Bloggosfären – En loppmarknad för tankar och idéer

Digital kommunikation Posted on 28 Feb, 2009 08:36:23

Alla som någonsin stått på en loppmarknad vet att det finns en marknad för allt. För varje pryl finns en köpare, för varje plagg en bärare och för varje konstverk en beundrare. Det spelar ingen roll hur nischad produkt du erbjuder, till rätt pris går den alltid att sälja.

Drivkrafterna hos de som står och går på loppmarknader är olika. Hos köpare är det ofta viljan att fynda, kanske att hitta något speciellt och unikt. Hos säljare kan det vara att tjäna pengar, att bli av med grejer eller att se saker som man inte har användning för själv längre komma tll nytta.

En digital loppmarknad för tankar

I grunden är bloggar precis som loppmarknader där vem som helst kan sälja och köpa, förutom att det som erbjuds är tankar och idéer i stället för prylar. Och det som framför allt är nytt med bloggar är att de erbjuder en distributionskanal för tankar som är tillgänglig för alla. Vem som helst kan erbjuda andra att ta del av deras tankar.

En nischmarknad

En loppmarknad är en nischmarknad, och det är bloggarna också. Människor med vilka intressen sm helst kan utbyta tankar med andra som har samma intresse, ta del av andras funderingar kring det man själv brinner för. Bloggar drivs och lever på intressse och passion. Utan passion blir innehållet lamt och ointressant. Bloggar finns för att människor vill dela med sig, vill att andra ska ta del av det man själv funderar över. Kanske av en önskan att vara till nytta för någon annan.

The long tail

På en loppmarknad finns det tre saker som gör att priser är höga:

1. Säljaren är girig
2. Säljaren vill egentligen inte skiljas från sina prylar
3. Säljaren har något verkligt unikt att erbjuda

En girig säljare får inget sålt.
Någon som inte vill skiljas från sina prylar har inget där att göra.
Den som har något unikt att erbjuda får alltid det han/hon begär.

En loppmarknad lever inte på några få säljare som försöker ta ut höga priser för det de erbjuder. Den lever på mångfalden, på möjligheten att hitta vad som helst, möjligheten att få tag på saker på ett billigt och enkelt sätt. På möjligheten att hitta en köpare till en nichad produkt, möjligheten att hitta det där speciella till ett bra pris. En loppmarknad bygger på en vilja att dela med sig, en vilja att bra saker ska komma till nytta, där huvudsaken är att det kommer någon till glädje. På en loppmarknad tjänar du pengar genom att sälja många saker till låga priser. Den är beviset på att den långa svansen fungerar.

En verklig demokrati och marknadsekonomi

Bloggosfären är en loppmarknad av idéer, där alla kan synas, höras, oavsett bakgrund, ålder eller värdegrund. Alla tankar går att erbjuda och det finns alltid någon som är intresserad av att lyssna, att delta i dialogen. Om du låter dina tankar grumlas av girighet (t.ex. säljer reklamutrymme som stör innehållet) eller håller tillbaka på sådant som är riktigt intressant kommer du att försvinna. Har du något unikt att erbjuda blir du en lysande stjärna. Men framför allt finns mångfalden där. Så länge du drivs av passion och genuint intresse och erbjuder något som någon individ vill ha så finns det inga gränser för hur långt du kan nå.