Jag hade i tisdags förmånen att delta vid säljdagen på Cirkus i Stockholm. Åtta föreläsare stod för innehållet, varav fyra lämnade mer bestående intryck.
Lyssna och våga
En som stod för intryck var självklart Bert Karlsson, han kan nog inte göra annat. Han är intressant helt enkelt för att han är fullkomligt orädd och därför alltid har vågat prova vad som helst. Att höra honom berätta fragment ur sitt livs historia kan alltså inte bli tråkigt. Och måste säga att jag blev förvånad av att möta en viss ödmjukhet hos denna person vars namn tidigare gett mig rysningar av obehag. Jag antar att Bert är en bra säljare just för att han är helt orädd. Och för att han tänker i rubriker, rubiker som han själv inte tvekar att skapa. Ett sympatiskt drag är onekligen att han står för den han är och allt han har gjort. Men det som främst gick in i mig var en kommentar som efterföljande talare fällde. Bert är genuint intresserad av människor. Han lyssnar när människor pratar, ställer frågor och vill verkligen veta mer. Det är ovanligt. Det visar också på något som återkom i flera av föredragen. Vikten av att lyssna, av att vara genuint intresserad av vad motparten har att säga. Alla männsikor vill bli omtyckta. Om vi signalerar osäkerhet eller ointresse kommer motparten att uppfatta det, kanske som att vi inte tycker om dem. Och då kommer de undermedvetet att möta oss med en fientlig inställning. Om vi i stället möter dem med intresse och acceptans så känner de förtroende och kan visa en vilja att öppna sig. Nyttan med detta i föräljningssituationer är uppenbar. Men jag är ingen säljare, jag är bara så väldigt intresserad av människor och hur de fungerar. Jag var inte på denna föreläsningsserie för att lära mig att sälja, utan för att påminnas om hur människor fungerar och tänker. Bert Karlsson är ett tacksamt studieobjekt för detta intresse.
Acceptera människor som de är
Två personer nominerade till årets talare fick inleda och avsluta dagen. Varför de är nominerade är uppenbart om man lyssnat på dem. Christer Olsson fick den, kanske inte helt tacksamma uppgiften, att avsluta dagen. Men han gjorde det med bravur. Han visade på allt som karaktäriserar en bra talare. Han plockade upp saker som sagts under dagen (”improviserade”), han använde sin röst och sin kropp för att ge emfas åt sitt budskap och framför allt, han fick fram sitt budskap. Det handlade om acceptans. Om att vi som människor måste acceptera varandra som vi är, och om vad som händer när vi gör det. Hans poäng är klockren. Enkel. Och ack så svår att applicera i vardagen. Alla männsikor styrs av sina uppfattningar och fördomar, oavsett de vill eller inte. Att fullt ut acceptera det som inte harmonierar med de egna uppfattningarna är alltså svårt. Men nödvändigt, om framgång ska nås i våra mänskliga relationer. Som sagt, alla vill bli omtyckta. Vi läser andra männsikors språk, tonläge, kropp och minspel för att avgöra om vi tror att de tycker om oss. Så att vi kan bestämma om vi tycker om dom. Och vi läcker själva information till vår omgivning genom samma kanaler, och på samma premisser avgör vår omgivning om de tror att vi tycker om dem. Och så kan de bestämma hur de ska förhålla sig till oss. En enda röra helt enkelt. Om vi inte är trygga i oss själva och bestämmer oss för att acceptera. Jag gillar det: Acceptera.
Kulturen som medel för prestation
Jag tycker om att bli överraskad av människor. Den här dagen stod en amerikansk f.d. marinkårssoldat, Manuel Knight (tacksamt soldatnamn), för överraskningen. Dels fick han den otacksamma uppgiften att ta scenen efter en av de nominerade till årets talare, dels är han just amerikansk marinkårssoldat. Överraskningen låg väl kanske mest i hans avslappnade, humoristiska stil, men också i en del av hans budskap. En faktor som jag sällan hört så kloka tankar kring. Kultur. Han pratade om kultur som en förlängning av strukturen, ett hur som bestämmer vårt agerande. Kultur är förstås tacksamt att prata om när man kommer från en bakgrund som marinkårssoldat i USA och landar i det svenska samhället och näringslivet. Det är klart att dessa variabler då blir mer påtagliga. Och medgav många roliga exempel. Men jag gillade hur han utifrån detta beskrev företags kulturer och hur de påverkar de enskilda medarbetarnas beteende och sålunda även företagets framgång. Grunden för föreläsningen var att beskriva prestation, dvs. vad som ligger bakom den. Struktur (vad), kultur (hur) och vilja var hans svar. Jag köper det. Men helst på engelska: Structure, Culture, Desire. Och mottot: Execute or evacuate.
Kom ihåg att hjärnan är lättlurad
Eftersom jag aldrig antecknar när jag lyssnar så reserverar jag mig för ev faktafel i min återgivningar i denna text. Jag försöker primärt att beskriva det som inspirerade och talade till mig. Särskilt gäller detta återgivningen av dagens första föreläsning av PG Wettsjö. Den kretsade mycket kring hur besvärlig den mänskliga hjärnan är. Hur ofta den sätter käppar i hjulet för oss. Och hur viktigt det är vad den tror på. Det hjärnan tror är möjligt; det är ofta möjligt. En människa som kommer in i ett rum, övertygad om att situationen är jobbig, kommer oundvikligen att svettas, verka nervös och således bekräfta sin egen uppfattning. En människa som kommer in i samma rum, med samma männsikor, med uppfattningen att detta är trevligt kommer sannolikt att äntra rummet med stadig blick, börja prata med någon och ha det ganska trevligt. Denna psykets väldiga kraft är avgörande för hur framgångsrika vi som människor är i det vi tar oss för. Om vi kan lura vår hjärna att tro något kan vi med stor sannolikhet också genomföra detta. Att använda denna kunskap om hjärnan när man önskar påverka andra människor är givetvis det som föreläsaren ville få fram. Om vi kan skapa bilder i hjärnan på de människor vi möter så kommer de att vara mer benägna att lyssna på oss och ta till sig det vi säger. Ett informationsblad eller en presentation räcker inte. Du ska skapa bilden i huvudet, då skapas automatiskt känslor för det du har att säga. Vilken bild som ska skapas varierar förstås med person och situation. Men det är hjärnan du måste lura.
En eloge, och en beundrande nick, till ett gäng superfantastiska talare.
